tomma, haltlösa, fega,
till intet förbindande —
alla vägar höljer de in i dimma.
Vi är trötta på de kringresande agenterna
med de välpolerade lögnorden
och de "symboliska" handlingarna.
Statscheferna "slår näven i bordet"
och det förlamande löjet
slår ut över en gastkramad värld.
Orden flöda och flöda,
men vi hungrar efter sanning.
Aldrig har världen längtat
så som i dag
efter den stora upplevelsen:
Uppriktighet!
Vi ville skrika i förtvivlan:
vi går under i denna förbannade lögn!
Men plötsligt ser vi dig, broder,
där du står i eldskenet —
i skyttegraven, i kulsprutenästet:
dina ord äro eldstrimmor,
krossande, dödande,
men sanna.
Du har inget val
annat än trofasthet
och allt ditt ger du.
Vi hälsar dig, broder:
du kämpar för världen
och oss alla.
Du måste, måste!
Och vi vill som du:
Sanning
och — som du —
fred och ny vår.
