Dimman står tät över dalen,
röd av cigarrök och blod,
och schakalen, vår broder schakalen,
skäller kring dödsrikets flod.
Soldaten har snart ruttnat färdigt,
svept i sin trasiga rock,
och långsamt öppnas och värdigt
kanonrörens ögonlock.
Rätt länge ekade skriken.
I dimman kring människans stig.
Med nosen lyft över liken
ryter schakalen om krig.
Med blanka och hotande yxor
en skojare står och en skälm:
Äran i blodiga byxor
och makten i sedelklädd hjälm.
14/3 -47
