skynda, mänskovän! att rädda.
Löna dig de ej förmå;
men Belönaren däroppe
gäldar varje vattendroppe,
som av dig Hans minste få.
Se hur de för kölden fasa:
knappt är brödet, ingen brasa
värmer deras kalla rum.
Må en skärv ifrån de rika
för de fattiga predika
tröstens Evangelium.
Värnlös låg, vid Julens möte,
Frälsaren i krubbans sköte,
utan rum och bädd och bord.
Dock i nattens mörka timma
sågos himlens Julljus glimma,
med en klarhet, förr ej spord.
Tänd ock du i nödens koja
hoppets ljus, och lös den boja,
vartill nyckeln Gud dig gett.
Härligt då din högtids minne
speglar sig i fridfullt sinne:
bättre Jul du aldrig sett.
F M Franzén:
