Vid Rosenii död

 

Ett brev, ett paulinskt han var,

så tydlig, levande och klar.

När nådens budskap blivit sagt 

och djupt i mångens hjärta lagt 

då fördes brevet åter hem! 

Adressen var Jerusalem!

C C af Tibell

Ängsliga hjärta, upp ur din dvala

Ängsliga hjärta, upp ur din dvala!

Glömmer du alldeles bort vad du har:

Frälsarens vänskap,

nåd och gemenskap -

ännu han lever, densamme han var!

Stanna och vakna, tänk vad du haver,

icke i dig, men i Frälsaren kär!

Ren och rättfärdig,

himmelen värdig,

icke i dig, men i honom du är!

Mitt under syndens dagliga plåga

du dock en evig rättfärdighet har.

Kristus allena

tvagit oss rena -

pris vare Lammet, som synderna bar!

Fastän du ej kan känna och se det,

fast du är syndig och skröplig, likväl

Kristus har köpt dig,

tvagit och döpt dig,

bär och bevarar ock ännu din själ.

Gud är i Kristus ännu din Fader,

Sonen är ännu din Broder som dog,

trofaste Anden

ännu vid handen

städse dig leder - är detta ej nog?

O vilka under helgonen äro,

äro så saliga, sucka så tungt,

äro så höga,

se det så föga,

äro i borgen, men sällan ha lugnt!

Vandra i trone, se honom icke,

detta är regeln, det bliver därvid.

Korta minuter

känslan åtnjuter 

vad vi i sanning dock äga alltid.

Upp då ur dvalan, ängsliga hjärta!

Glöm icke alldeles bort vad du har!

Även den timma

tjockaste dimma

solen fördöljer, är solen dock kvar!

 

C O Rosenius:

Från höjden av Krutbrån

Den 17-årige ynglingen skriver:

När jag från höjden av Krutbrån

tar avskedblicken över Sävar,

min tanke då bland vänner svävar,

ty jag nu slites härifrån.

Farväl, ett andligt fosterland!

Farväl, förflutna, sälla dagar!

Guds gode Ande mig ledsagar

till ett betänkligt Härnösand!

(1833)

C O Rosenius: