Jag har alltid varit som bortblåst

Bergochdalkarneval 1994

I Skåne kan man ibland få för sej

att jorden nog är platt,

men när man märker hur allting rör sej

i tjo och tjim och skratt,

då börjar man fatta

att jorden nog trots allt är rund,

för vart man än ser

är allt upp och ner,

ja, berg- och dalbana åker hela Lund.

Nu är vi yra

av karneval

för 1994

är vårt lyckotal.

Ett fotbolls-VM,

ett riksdagsval,

vad är väl de'

jämfört me' 

en lundakarneval?

Var inte rädd för att tappa sansen,

det är ju bara skönt.

Glöm diskussionen om maktbalansen

när våren lyser grönt!

Och innan du fattar

vad fan det är som nu står på,

så ska du få se

att du åker me' 

från vattentornet och ner i Höje å.

Nu är vi yra...

A Holmberg:

En snöig Odens dag

 

En snöig Odens dag, den andra mars

blir Rune 50 år. Och på den dagen

vi glömmer tidens sorger för behagen

i livets ständigt uruppförda fars.

För den som utan skygglapp läser lagen

tycks allt förvisso sluta med en krasch.

Men ännu snurrar Moder Jord, bevars,

och ännu dröjer Gud med domedagen.

Så gläds vi med dig, Rune, du vår granne,

som då och då ibland oss dyker opp.

Än har du ju ett rum på Jungfrustigen,

men om han håller löftet, den där Sanne,

så skall du, vilket också är vårt hopp,

få bo i Herrens hus evinnerligen!

Se även: En vårmild lögardag, den andra mars

A Holmberg:

Afton för poeter

Jag sitter här en afton för poeter

och känner att de visar sej för sällan,

för detta gör så gott - och, oss emellan - 

så är jag hjälplöst svag för rim och meter.

Är jag då kon, som lyssnar efter skällan,

Ovidius, i landsflykt fäst vid geter,

Persefone, som härmar mest Demeter,

en journalist som slaviskt följer källan?

Nej, däri röjer sej min egen vilja,

mitt eget inte vill sej skamlöst blotta!

Och alltid skall jag stå beredd att skilja

mej från en konst, som brukas skall med måtta.

Två rimord kvar: en tilja och en lilja.

Jag ger mej - tack till Eva Ström och Lotta Olsson!

A Holmberg:

Sonett ur mörkret

Efter läsningen av Joseph Conrad.
"Om nu ljuset ni har inom er är mörker, hur djupt blir då inte mörkret?" (Jesus)

Sök inte svaret på det ondas gåta
i fjärran, "bortom redlighet och ära".
Det är dig allaredan mycket nära,
och här tör inga undanflykter båta.

Att andra folk med din kultur besvära,
det hade du gott kunnat underlåta.
Du skulle stannat kvar för att begråta
din egen skam, som du ej orkat bära.

Hör! Aldrig skall du upp till gudatronen
dig själv, långt mindre andra, kunna hissa!
Du spred ej himmelskt ljus, men avgrunds svärta.

Ty sederna och civilisationen
var bara glänsande men tunn fernissa,
och djupt därinne bultar mörkrets hjärta.

A Holmberg:

På trettioårsdagen

Att Anna fyller tretti nittifyra
när sommarn överglänser all begäran,
nog retar dem som ständigt har den läran
att allt är grått som grus och surt som syra.

Med munnar gapande som i förfäran
lär de sig nu att tungan bättre styra.
Upp väcks vi till en ny, högtidlig yra
när solen värmer. Anna, har den äran!

Det är ju sant, förstås, att tiden rinner;
snart samlas även vi till våra fäder.
Trygg är blott den, som livets ursprung finner.

Rikt är det liv som lyser upp och gläder,
öst möter aldrig väst och sommarn svinner,
men tron och hoppet står i alla väder!

* * *

Om tid man för pengar begärde,
vad var ett decenniums värde?
Ja, därom må tvista de lärde,
men lycka nu till med ditt fjärde!

A Holmberg:

Silverbröllop

När lövträden smyckas av brudslöjor skira
kring jorden, en pingstbrud förtrollande vän,
vill vi, som ju fram ur er kärlek fått spira,
med er denna silverne bröllopsdag fira
och vårljusomslutna med er ryckas hän.

Kan tiden ock vårens berusning förjaga,
vet ingen vart ungdomens drömmar försvann -
de band som förenar er skall ej bli svaga,
er kärlek är mer än en dröm och en saga,
när drömmen är slut, har ni ännu varann!

A Holmberg: