På moln stod du!

På moln stod du! Jord voro dina fötter och din tanke räckte upp till Gud!
Dina ögon slog du upp och var atom i ditt sinne var en skapelse.
Du sträckte ut din hand och sade: var är du? och det var luft.
Och din ande gick ut och du såg stjärnor och solar fara förbi som moln
och du ropade: himmelen stod under Guds fötter.
Och därovan var mörker dit ingen hamn och du visste din moders liv och du önskade en kvinna.
Och en poppel stod grön i det inntersta av ditt öga
och din storhet försvann och du låg som en tår
på den egen fot i din egen glans
och molnet var försvunnet.

J J Wecksell:

Allt i livet är ej sol

Allt i livet är ej sol.

Allt i livet är ej natt,
som en morgonljusning klarnar
allt omkring oss småningom.

Allt i livet är ej vår.
Allt i livet vinter ej,
lev i kärlek - allt försmälter
i en solomstrålad tår.

Sök ej i det högsta allt,
i det lägsta bor ock Gud -
under jorden ligger graven,
är dock salighetens dörr.


J J Wecksell:

Svenskan och finskan

Svenskan:
Unga kämpe, nyss från plogen yr och oförvägen trädd,
du vill bryta lans med gammal kämpe uti rustning klädd.
Du är ung och oerfaren, första lansen vare din,
må du minnas, att den starka, mera prövade är min.

Finskan:
Ung jag är, det är min stolthet; evigt ung vid folkets härd
sjöng jag sångens sköna drömmar, sjöng jag minnets undervärld,
väntade min tid - den kommit, ljungar fram med strålens makt,
och du bleknar under hjälmen trots din harm och ditt förakt.

Svenskan:
För ur sagans dunkla fornvärld sprakande ditt furubloss,
hög jag står i middagsglansen - sekler ligga mellan oss.
Skynda djärv, men vill du segra, mottag tacksam i ditt lopp
några ax av mina skördar, som i sekler vuxit opp.

Finskan:
Du har sångens bästa blommor, tankens högsta skatter fått,
jag har Finlands högsta kärlek - bytte ej med dig min lott.
Sakta kallnar bort ditt hjärta, gravens förgård öppnar sig
och du lämnar dina skatter - arvet åt vårt folk och mig.

Svenskan:
Ännu lever friskt mitt hjärta, slår i tusen ädla bröst;
också du har lärt dig älska tro och sanning av min röst.
Såg i morgon segerns fana på min grav du svaja glatt -
snart du dvaldes själv i mörker, mörkare än griftens natt.

Finskan:
Slår i tusen bröst ditt hjärta, dock min luft de leva av;
gav du tro och gav du sanning, kämparna för dem jag gav.
Brista skall din sträng förbrukad, men ej så den psalm och sång,
som vårt folk uti sin barndom hörde i din ton en gång.

Svenskan:
Leva de, så skall jag leva; faller jag, så faller du.
Mästarn är jag än den vise, lärjungen är du ännu.
Över oss stå högre makter, i vars tjänst vi gått och gå -
den, som längst och trognast tjänat, älska, värna de också.

Finskan:
Frihet, Sång och Sanning bära oss på evig gudaarm,
slå på språkens gyllne lyror, väcka liv i folkens barm,
skönast klingar då bland toner tonen om ett fosterland;
kan den tonen sant du klinga? - främling är du på vår strand.

Svenskan:
Hit jag kom som frö - en järnek står jag nu på stormigt skär,
fostrad här i strid och stormar, har ett fosterland ock här.
Lyft mig upp, om du förmår det, vräk mig sen i vredgat hav -
halva Finland med skall följa i min glömskas öppna grav.

Finskan:
Väl! jag står i landets hjärta - furan, evigt grön och stark;
stod förgäten, tung och isklädd - frisk ändå - i vildskön mark;
våren kommit, Finlands hjärta slår av kärlek, ljus och hopp -
och du drar din krona långsamt undan för min unga topp.

Svenskan:
Fäll din lans som min jag fäller - bådas udd är av demant.
Så de gåvos oss att strida för vad evigt är och sant.
Finland ge vi samma kärlek och förevigas i den -
och ju mer vi däråt offra, blomma vi dess högre än.

J J Wecksell:

Almqvist (Monolog).

Att våga eller icke är det första,
att lyckas eller icke är det andra,
och däremellan ligger handlingen.
I handling ligger livets makt, all lycka,
all ära och all rikedom. Blott den
bevisar att vi finnas. Vad är tänka?
Ett embryo till liv. - Vad samvetskval?
En sjuklig handlings mord emot sig själv.
Jag mycket tänkt, jag till exempel tänkt
att intet högre finnes än förnuftet.
Den tanken jag som mången övergivit
och flytt till tron, sagt där det högsta finns.
Och medan jag i tysta böner ligger
vid Kristi kors, så somnar jag och drömmer
om sköna kvinnor, guld och glada lag.
Ha! sällsamt huru fantasin dock flyger,
den gycklaren, och visar oss att allt
ett narrverk är. Och själva handlingen,
vad är den? En tillämpad fantasi.
En ny gestalt uti det fastlagsspel,
det brokiga, som heter livet eller,
med litet längre titel, mänsklighetens
utveckling till lycksalighet. Jag suttit
och målat mången tavla därifrån.
Det var min roll tills nu. Nu kommer där
en skurk och stör mig. Vad är mer naturligt
än att jag stöter honom i kulissen?
Det är en ursäkt dock som är för vanlig,
för platt. Ack, verklighetens värld är full
av bara platthet; skall man handla där,
så bli motiverna de gamla kända,
slutledningarna likaså. -
På sned är världens anlete och växer
på nytt på samma gamla sätt på sned.
Vad som var gott för några tusen år,
vad som var ont, anses så nästan än.
Väl pågår allt från tidens början dock
en sammansvärjning mot det evigt lika
och enahanda; jämt uppträda män,
som stämplas såsom rackare och bovar
för det de sökt att svänga om etiken
i stort, allt från sin urgrund. Jämte dem
finns andra dock som lyckats, stora kungar,
som mördat uti gross, bankirer fina,
som stulit uti stort, och filosofer
som ljugit i systemer. Hyggligt folk,
i sanning, fast misskända av partier.
Jag vet det finns ett ont, jag känner ju
att själv jag ämnar nu ett brott begå,
ett avbrott uti alltets jämna gång.
Och därför darrar jag. Allt kallas ont,
som gör en ont; men är min darrning över
och lyckas handlingen, så blir det onda
ett gott, och får jag samvetskval däröver,
så blir det åter ont. Så växlar hemskt
i världen livets ljuvt violblå färg -
och dock är nattvioln så ljuv en blomma.
Jag mycket älskat denna lilla blomma
och ämnar skriva en roman om den,
där hela handlingen sig vände blott
omkring en blomma, och där blomman vore
hjältinnan uti stycket, människorna
bisaker blott. En underbar intrig
och vackra ord - och under allt en tanke,
lösaktig, djurisk som en Messalinas.
Det vore ett problem; nå väl, låt se,
blott denna sak är över, skall jag börja
ta hand därom - men nu är giftet färdigt.

J J Wecksell: