Du kommer i mörkret, när ingen vet.
Jag bidar i tystnad och tillit skygg
i ensamhet.
Du min syster och mor, du jag och ej jag,
ditt namn är natt, det är gåta skum.
Jag anar dig väldig, mäktig, blind
och ljudlöst stum.
Du vet fasors djup, som jag ej sett,
jag bävar att bryta din hemliga lag.
Men tröst vet du mild, som nekas mig
av solklar dag.
Jag har tigande gömt hos dig mitt sår
och värkt bland törne, tills själen var tom.
I mörkret rörde du törnet - det sprang
i vildrosblom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar