de såga och kola och skjutsa,
men de vill gå granna, se, det må ni tro,
de tycka att kläderna stutsa.
De byta om moder sju gånger om år,
int´ duger den mössa som jag fick i går,
nej, nog vill jag ha mig en bättre.
Enånger, Njutånger så väl som I´nor
- månn var man är bra mot var kvinna,
änskönt de tillaga bra ost och bra smör,
ä´ flitig´ att väva och spinna?
De väva tältdukar och göra buldan
- de kläder de bruka, de köpa i stan -
de väva dock husbehovsvävar.
Harmånger och Rogsta och stan Hudiksvall,
om dem ha vi sådana tankar:
att "huven" och "tratten" ej ligger jämt kall,
jag fruktar att brännvin där vankar.
Och bliver det krogar, så blir fylleri,
men sådant vi önskar att få vara frí´ -
så ber den som brukar att bedja.
I Ilsbo och Tuna, ja, Forsa och Hög,
se, där ha de byar så röda!
Ändå är int´ folket ovettigt och flôg,
men rika på kläder och föda.
De göra sälj-vävar i tusendetal,
de sjunga och läsa om ärones sal -
jo, de få bli fattig´, go vänner!
I Bergsjö och Hassela, Jättendal, Gnarp,
där äga vi fosterlandsvänner.
Att bjuda på brännvin är inte stort värt,
"jag vill ej se drycken nå´ länger!"
Där folket vill leva och det religiöst,
"Vad skall vi med supen, han är spirituös.
Jag vill inte bära´n åt munnen."
Bjuråker och Norrbo, ja, Delsbo så grann,
si, där har de präktiga gårdar,
och klädning på klädning för kvinna och man,
- min Gud, huru många du vårdar!
Bjuråker har silver och Delsbo har gull,
men sådan de kalla i Norrbo för mull,
det står så i Skriften, jag menar.
I Järvsö och Ljusdal och Färila med
de äga båd´ åkrar och ängar.
Där är icke fattigt på lin och på säd,
- en årsväxt, den räcker så länge.
De koka åt tiggarn och lägger´en varmt,
och kommer det hundra, så bli de ej harms,
de få låna hus utan klubba.
Men Arbrå och Undersvik är ett pastorat,
som alls ingen bättring vill göra.
Det ropas "gör bättring!" för varje sabbat,
men sådant vill folket ej höra.
De hava nog ögon, men alls intet se,
de hava ock öron, men hörer ej mer
än blott det som världen tillhörer.
I Bollnäs och Alfta och Ovanåker med,
de ävlas så mycket och "ålla",
de bråka med lin och de tröska sin säd,
men satan vill folket där sålla,
han ville dem hava från Gud nu igen,
han vill göra sköka av Frälsarens vän,
han är Guds fiende för evigt.
I Rengsjö finns Glössbo gästgivareby,
därnäst kan man komma till Böle,
där kastas ut pärlor och heligt för svin,
si, då går jag hellre till Höle,
där folket vill läsa och frukta sin Gud,
samt hålla så gärna de tio Guds bud -
fast de äro få som så göra.
Men Han´bo och Särsta och Ockelbo, Skog,
släppt lös själva drinkarelasten.
Jag hoppas att mången där redan fått nog,
så skynda, så skynda ta fast´en!
Ta fast´en, ta fast´en, båd kvinna och man,
kom håg: han är värre än Kristian Tyrann
- han dräper ju själen och kroppen.
Hamrånge och Hille och Valbo och Stan,
- nu menar jag här Gävle-staden -
där brännvin det vankas. Man är ju så van.
En bond´ kan gå full mitt på dagen!
När rocken är gammal och kluten är ny,
de supa och lappa, de dricka och spy
- si, nu vart ju hålet långt värre!
I Älvkarl´by, Våla och Tierp så stor
- där folket vill vara så sluger -
men supa och svärja båd´ fader och mor,
och barnen de tro att sånt duger.
Den unge kan svärja, den gamle kan le,
men fattar Gud värjan de svärja ej mer
- så göra mun-kristna på jorden!
I Vässland och Björklinge, Bälinge - jo
änskönt de bo nära Uppsala,
så veta de intet av Gud och av tro,
det själen skall dyrt nog betala.
Domsklockan, Bondsocken och Trefaldighet,
de göra vår Herre långt mera förtret
än mörkaste hedendomen.
Uppsala, Uppsala, din syndiga kropp!
När tänker du bättringen göra?
När tänker du bättringen göra?
Du gör dig ovärdig en frommer biskop,
som alls ingen bättring vill göra.
Domsklockan hon klämtar, hon ringer så här:
hon klingar att folket båd´ super och svär;
det hjälper ju ingen förmaning.
Men vad ska´ jag säga: storkusen Stockholm,
vill du mot din Skapare fräsa?
Du vill inte göra som Luther i Worms,
han ville båd´ sjunga och läsa.
Men det ska´ ni veta att Stockholm är bra,
ty folket arbetar i vår huvudsta´ -
men synden är gräslig, go´vänner!
