hur det susar i skog:
det är vårvindens fläkt,
sedan vårsolen log.
Och det porlar i berg och i dal på en gång:
det är vårbäckens sång.
Lärkan sjunger sin hymn
över dalar och fält,
och i jublande lov
under himmelens tält
klingar trastarnas sång uti björk och i alm
som i kyrkan en psalm.
Och ett tempel förvisst
är naturen, som står
majestätisk och hög
i den blommande vår,
och dess överstepräst i sin talarestol
är den strålande sol.
Och den bok hon slår upp
på sitt altarebord
är en evighetsskrift
av Guds levande ord.
Och dess lära är hög, och var dogm som hon har
är som stjärnorna klar.
Vad som skimrar i dal,
kanske inte du vet,
vad som skiftar på äng,
skall jag säga dig det:
i vart strå, i var knopp, i var blomma som ler
Guds församling du ser.
Heligt visst är det rum,
där du andaktsfullt står,
och den skugga du ser
över ängarna går
och som går uti dag, som i sekler den gått,
är Guds mantelfåll blott.
Allt är redo till bön,
allt är helgat till frid.
Själva luften sig skilt
ifrån oro och strid.
Allt är lugnt, allt är fritt ifrån agg, ifrån hat -
låt oss hålla sabbat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar