som mitt kval i enrum hört!
Eko själv lär också gälla
av dens namn, mitt hjärta rört.
I mig kunnen vittne bära,
om en dödlig givits än,
som kan mera vörda, ära
den, han utvalt sig till vän.
Fastän hjärtat mitt må brista
att få yppa allt mitt kval,
vill jag dock intill det sista
hålla döljt mitt dyra val.
Varsam eld mitt hjärta tärer,
men med sådan ljuvlighet,
att det just min kärlek närer:
ingen vem jag älskar vet.
O v Dalin:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar