i Sakarie hus.
Elisabet den bringade
visioner av Guds ljus.
Den blida vårvind susade
bland Juda ljuva berg.
Du kom med blod som brusade
och kinden bar dess färg.
Med ärende som hastade
till bergen Gud dig sänt,
och skimmer kring dig kastade
mysteriet du känt
På ängelns hälsning stavande
till fränderna du for.
Elisabet, själv havande,
såg dig som Herrens mor.
Du förde med, Benådade,
en doft av Edens ros.
Din fränka strax den bådade
vem Herren gästat hos.
Hon kände fostret röra sig
och delade dess fröjd
och lät av Anden föra sig
till ljusa sångers höjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar