Genom fönstret flyter vårens morgonkyla in.
Det rister till i björken,
omärkligt låter den sin gröna skiftning brista fram.
Sex är veckans långsamma och sena arbetsdar;
sen ligger man och hör att fåglarna ids hålla vaka,
tomtänkt, naken, utan form,
längtar efter sömnens lena oljobad;
så fyller solens kopparröda brand
grannens österruta.
Slummer. Vågberg skymmer all horisont.
Väggarna mullrar och livet är trångt.
Hushöga vandrande vattenmurar.
Liten båt, liten man, rygg som kurar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar