markerna le i hans spår.
Rodnaden färgar om kvällen
vattnen dör öringen slår.
Här finns ej tiden.
Dagen är tusen år,
och när den dagen är liden
Gud över vidden går.
Allting är tystnad
genombrunnen av sång
om den fjällvidd av under
dit du skall vandra en gång.
Spira och bräcka
lysa bland sten och dy,
vända mot den som skall väcka
fjällhed och farande sky.
Böjd och med lyfta händer
beder du, sköljd av en evig våg,
förd mot de blommande stränder
som en morgon du såg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar