Han går igenom än i minnet talet,
som skall den dnmma fördoms hydra slå
och visa, huru fädren handlat galet.
Man lyssnat nog till hyckleriets prat,
det gäller nu slå an den rätta tonen
och förbereda upplyst framtidsstat,
som ej i ledband förs av religionen.
Den var för halvbarbaren nog ett stöd,
men ej dess villa vakna tankar söver:
Vad båtar myten mer, då tron är död?
Man lampor ej, när dag gått upp, behöver.
Motsägelser i bibeln visas opp
med klara skäl av nutidsvetenskapen,
som omotståndlig går sitt segerlopp
och vrider snart ur vantrons hand dess vapen.
Empirisk forskning, nyktert klar metod
förvisat har med fog allt översinnligt,
man står på säker mark, där ej man stod.
När målet var bak skyn och oupphinnligt.
Med vaggsång om en himmel man bedrog.
Ju mer man fromlade och ljög, dess flere
och äntligt avhöll folken länge nog
att taga ut sin goda rätt här nere.
Förgäves! Fram går sanning med sitt ljus,
och trälen ser, hur svagt hans fot var bunden.
Men för att bygga upp det nya hus
det gamla måste rivas ned från grunden:
med barnuppfostran början måste ske
att djärvt förjaga allt vad griller heter,
och då skall världen, frigjord, åter se
ej rädda dvärgar, manliga atleter.
Så ungefär! Ja, talet låter bra,
han ämnar ej ett jota ta tillbaka;
men förrn han går, han måste avsked ta
för kväll och kanske natt av barn och maka.
Han är en ömsint man, sin ungdomsbrud
han älskar än med första kärleksruset;
för övrigt han, som mer ej tror på Gud,
gör ej för när en enda mask i gruset;
han menar väl, han är en ärlig själ.
Nu skall han gå — men först åt mor farväl!
Var är hon? Saln är mörk, salongen skum,
i kabinettet synas heller inga;
men se, där faller ju från barnets rum
på golvet ljussken genom dörrens springa.
Han hör: en välkänd röst från kammarn går?
Det är hans hustrus, han förnimmer orden,
hon läser högt för pilten »Fader vår»
och psalmen sen: »Nu vilar hela jorden».
En fredlig interiör! Förtjust han stått,
med välbehag hans egna läppar mumla:
»Ja, det är bra, det gör den lille gott,
man bör med tvivel gossens frid ej grumla.»
Sen går han bort förutan samvetskval
och håller under bifallsrop sitt tal:
»Med barnuppfostran måste början ske
att djärvt förjaga allt vad griller heter,
och då skall världen, frigjord, åter se
ej rädda dvärgar, manliga atleter.»
Må andra börja blott med sina små!
Om sina egna är man rädd ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar