byxefickan, som sväller bra
av vad han har lov att till lektyg ha
och allt, som han gläds åt att undansticka.
Nu skall delinkventen klädas av,
och öppnas skall denna leksaksgrav;
en älsklig och välkänd smuggelhåla,
som visitering ej gärna vill tåla.
Men skatterna plockas ur gömslet opp;
nu ligga på bordet de hopade alla,
och lampans omutliga ljus ser han falla
på allt, vad han samlat i dagens lopp.
Han söker att småle, fast ej det är glatt,
han viskar från bädden ett tveksamt godnatt
och somnar med ens, som om lustigt han fore
in i en drömvärld, där lycklig han vore.
Bland godset hon finner en blyertsbit,
spetsad så skarp av den etsade kniven,
nyss som en födelsegåva given;
på papper han ritat med gamman och flit.
Det bliver en listig fälttågsplan,
en säker för vinnande, färm japan.
Och gossehjärnan på bragder välvde,
så zarens rike i tanken skälvde.
Mycket hon ser, som ej rör politiken:
korken, som svärtar en till morian,
slungsnarans snöre för hand, som är van,
munspel, som giyer den ljufva musiken.
Men fram ibland spikar och annat rask
tittar förbjuden tändsticksask.
Han glömt hennes bud att vara så varlig:
lek ej med elden, elden är farlig.
Hon ser, hur i dröm han andas så lätt,
som bidade honom ej bittersta fara,
som vore den käckaste lek det bara
att storma mot ryssar, som ta till reträtt,
och hälsas av eldar, elden är god:
den skänker åt gossar flammande mod.
Och tungsint hon ler: vad lycka det vore,
om, gosse, din drömvärld ur världen fore!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar