med ögon barnsligt runda
vi vandra bland de sista tingen.
Likväl i ständig grubblan på de första
och på den röda önskeringen.
Ville fråga, innan vi bli myllade,
fråga Någon Övermåttan Stor,
eller fråga mor,
varför alltsammans blev så annorlunda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar