hjärna får väl mäta, hjärta väga!
Vad den är utav man må väl fråga.
Endels jord och mull och endels låga.
Fader må sin gosse signa, klappa -
barnet putsat blankt av gamla pappa,
och vad fader tyckte präktigt vara,
tyckte världen vara fusel bara.
I förhoppning kan han hemma bida,
men den lille får på torgen lida.
När han kommer hem från slaktens fasor,
är han faders barn om ock i traser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar