(Konsekventa!).
Du log i glädje, ty du var stygg,
och glömde giftet, du gav med mygg.
Men åren sitta och vänta...
Pass på din rygg!
(Konsekventa!)
En dag du vankar i gladan ro
med söta tankar och upphöjd tro.
Hur trygg du är i din skyllerkur,
hur fejat livet
till sist har blivit!
Så klinga, spela i lycklig dur!
Men vänta!
Där bakom busken står visst på lur
ett otäckt djur.
(Konsekventa!)
Bedrar mig ögat? Menageri...
Ah, syner blott! Nej, ett flås, ett skri,
en morrning varslar: Du är förbi!
Nu äro huggen att vänta.
Se, käftar röda
och gula betar.
Visst lär man blöda,
när tand sig letar
till bröst, där ängslan i vågor går...
Här blir betalning med ränta!
För fyra myggor du återfår
jämt fyra tigrar med strimmigt hår
och gap, som stinker, och tass, som slår...
(Konsekventa!)
Fly ej, arme! Stanna!
Torka svetten ur din panna!
Springer du, de skola jaga dig.
Tassa snabbt i molnlyst natt,
gå i morgondrev,
nosa på din fallna hatt,
kvisten, som dig rev.
Mödan skall försvaga dig,
föröda dig.
Och till sist de taga dig,
döda dig.
Men om du stannar, och tappert ler,
min kranke hjälte, i nöden,
och säger: "Biten! Jag känner er,
och räds ej smärtan och döden.
Själv har jag släppt eder ut från mig,
fastän min illvilja ökat sig
till vilda rovdjur. Så huggen mig
och tuggen mig
i stycken! Ej vill jag vänta!" -
de kanske lösas till dimgrå sky
av fräcka myggor, som stinga - fly...
Betalt med lättaste ränta!
"Åh, tack och lov.
Nu är jag fri!"
Gå hem och sov
i harmoni!
(Konsekventa!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar