Hela dagen är bara nödvändighet:
jag måste, du vill, ge plats för detta land.
Och alla dagar dör de, nästan utan skuld, förvånade.
Men om som en sång. Det kanske kunde finnas
nånting som bara var, som en sång, föddes
levde och dog och lät andra. Vi inte ser.
Låt mig säga: som ett träd, eller en sång.
Den bara är, hotar inte, gråter inte, måste inte be.
Den måste finnas, fast det är så få som kan se,
en sång som inte hotar, inte gråter, inte ber,
utan ord, utan jag: det är jag som vill.
Det måste, som sång från ett rum vi inte ser,
som sång ifrån ett öppet rum intill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar