skall överleva vad jag mäktigt diktar,
och du skall stråla mera klart i pränt
än sten, som dock för tidens verkan sviktar.
Om krigets härjning ned statyer slår,
och uppror fasta murar kan förstöra,
ej svärdets udd, ej krigets låga rår
ditt minnes friska telning att förgöra.
Trots döden och fientlig glömskas art,
skall du gå fram; det ljus, på jord du tände,
skall för all framtids ögon lysa klart,
tills mänskosläktet dör med världens ände.
Ja, tills du uppstår själv på domens dag,
du lever i min sång och i mitt jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar