och trädens knoppar svälla.
Guds kärlek sitt frö i ditt hjärta sår.
Hans regn i ditt sköte skall kvälla,
och likna skall ditt gyllene hår
de strängar, som slås av de sälla.
Maria, se solen skiner i fukt,
och vindsvalens sparvar häcka.
I trädgårdstäppan med blomster och frukt
snart äppelträden sig täcka,
och din fönstervrås lilja fått ljuvlig lukt,
som ökar sig vecka för vecka.
Maria, nu brusa vågor och vik,
och det spirar på skogens tuva.
Som en drottnings siden skall bli var flik
i ditt armods vadmalshuva,
och barmens grova duk bli lik
det lenaste dun på en duva.
Maria, se kälen löser sig snart,
det är grodd i åkrarnes mylla.
Din kjortel skall skimra så underbart
som när solstrålar majluft fylla,
och ditt livstyckes spänne tindra klart
likt stjärnan, som herdarne hylla.
Maria, Maria, allt himlen är blå,
det våras för alla de fromma,
med mjölk och honung för kar och så,
för hjärtan törstande tomma,
och din sänghalms torra, vissnade strå
skall för alla längtande blomma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar