och stod vid porten still.
Den öppnades — ur silverljuset ljöd:
"Kom in, du hör här till".
Och plötsligt tego alla harpors ljud
och alla hymners brus —
det hördes blott som sakta droppars fall
och bäckars stilla sus.
En liten spröd violbukett slog ut
än för en stund sin doft
av sötman ifrån jordisk helg och vår
och ifrån jordiskt stoft.
Och barnet, på vars blonda panna än
en solstrimma låg kvar,
gled genom liljor fram och sade blott
det enda ordet: far!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar