Pension

Jag ville, jag vore en full pensionär
och pensionen flöt ut per kvartal.
Jag drog mig tillbaka som levnadskonstnär
i någon berusande dal.
Där ville jag bygga mitt livs pensionat
och säga vemhelst gick förbi,
att samvetsfrid, parad med sömn jämte mat,
se där min filosofi.

Vad brydde mig samhällets strider och strunt
och tidens ävla galopp?
Det första kvartalet jag ville gå runt
och lyss till min taksnös dropp...
Vad vägde regeringars bondeförsök
och riksdagars handel med kor?
I andra kvartalet jag satte min lök
och gav mina höns som en mor.

Det tredje, augustiska, nöjd i min båt
till kräftfångst jag slungade spöt,
när ej i min täppa vid hackspettens låt
jag skakade fallfrukt och njöt.
Men under det fjärde, då höststorm mig band
å hemmets härd vid min katt,
jag lade mitt huvud mot tänkarehand
och spunne å minnenas skatt.

Dock, föddes jag diktare, ej pensionär,
har blott jag min harpa att slå.
Hur statsmedlen skiftas, förblir en mystär,
pensionsbrev få ytterligt få...
Jag ville, det gåves en kunglig pension,
en rent litterat, per kvartal,
som riddaresporre åt någon person,
som svingat ett högt ideal!

A:lfr-d V:stl-nd (Nils Hasselskog):