åt egen slapphet, medan utanför
invid vår tröskel krigets åska kör
och blodet strömmar ut i breda floder.
Mitt folk! vår nord, som en bekymrad moder,
vid dina fötter sina tårar strör;
men gitter du ej se dem, o, så hör
de tidender, som komma från din broder!
Han hittills blott om dina vapen bad;
själv har han tysken väl i skägget nupit,
men plockar ock cypresser blad för blad.
O blygd, att vi ifrån den tappre lupit
och nu få skicka våra svärd å stad,
med hälsning att vi bakom Spiseln krupit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar