den stora dag då du blir 52,
- en blir ju liksom själv smått upprymd då,
vid tanken på just dig, du välbekante!
Trots åren som med tiden rullat på,
den som hanterar mänskan som en vante,
har aldrig Don Quijotes Rosinante
dig vilse fört mot drömmar i det blå.
Nej, bättre upp! Med blick för krassa fakta
i ekonomisk fackhistoria,
kan du dock vårens ljuvlighet betrakta
och sammanfatta pro memoria.
Så låt oss njuta glädjens tårtor sakta.
Som Bach sa: Soli Deo Gloria!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar