En visa

OM NÄR JAG VAR LUSTIG MED WELAM WELAMSSON PÅ UPPSALAHUS OCH ÄRKEBISKOP LARS OCH DOKTOR BENGT VORO UTANFÖR OCH VÄNTADE 

Klunkom, Welam Welamsson, 

klunkom, Welam Welamsson, 

si ormen är tagen 

och glädjen är stor, 

i länkar är han slagen 

och väntar domedagen 

i burn, där han bor, 

klunkom, Welam Welamsson, 

gudlov vi have Sturen 

instoppad i buren! 

Klunkom, Welam Welamsson, 

klunkom, Welam Welamsson, 

herr Larses postillor 

vi vele giva Hin, 

och så herr Bengtses brillor, 

låt kalla våra frillor 

från staden hitin, 

klunkom, Welam Welamsson, 

låt fylla mer i stopen 

att läska frillohopen! 

Klunkom, Welam Welamsson, 

klunkom, Welam Welamsson, 

vår tid vi vele öda 

med dryckjom och svir, 

så drickom oss röda, 

så drickom oss döda 

i gott Malvasir, 

klunkom, Welam Welamsson, 

och blomstrom och blommom, 

åt Hecklom vi kommom.

G Fröding

: