dina tankars väg tillbaka
mot en värld, vars blomning är förbi,
gled ditt vemod på en stjärnbegjuten,
doftomfluten
elegi -
då kan ingen sorg dig helt förhärja,
diktens återljus skall färga
allt som händer, med sin gyllne ro:
ännu under dödens dydstra skugga
rosor dugga,
gratier bo.
Aldrig bliva jordens kval så tunga,
att ej dikten med sin unga
silverstämma kan försona oss.
Likaså kan makten av det sköna
kransbekröna
Thanatos.
Aldrig bliva jordens kval så bittra,
att ej Sappho med sin cittra
- ej Alkaios kan fördriva dem.
Flyr du hemlös som de vilsna bladen
Iliaden
är ditt hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar