linjens lek i afrodisisk kropp.
Kvällen sjunker, och din farkost följer
flodens höjning, flodens sänkning och dess vällustrika lopp.
Fagert luta strandens pilar
mot en våg, som sakta rinner hän;
där du vilar,
handens bräckligt bleka blomma slumrar
mellan slutna
knän.
Förd av kransad farkost skall du glida
bort mot nattens, mot begärets rus;
snart du blundar vid en ynglings sida,
snart en buren dröms fullbordan slöjar dina ögons ljus.
Glid förbi oss, tills du hinner
lustens läger och en älskad famn;
kvällen brinner,
molnen färdas, jorden doftar, och du viskar Eros´ namn.
Mjukt du vaggas mellan flodens bräddar,
grenar smeka dina lemmars prakt;
ljusets avsked kring ditt huvud bäddar
bleknat guld, och fjärran flöjter tråna i arkadisk trakt.
Vindlös flyter flodens spegel,
vindlös rymden kring din pannas ro;
sidensegel
röras blott av färdens vaggning, och på däcket duvor bo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar