onsdag 9 augusti 2023

Flickan med kattungen

















Mjukt i länstolns famn den lilla 
vilar i sin vita dräkt,
lutar lockigt huvud stilla 
över sina blommors släkt. 

Nyss ur trädgålns skuggor sprungen, 
med en herrlig blomsterskatt, 
följdes hon av täcka ungen 
till den stora gråa katt. 

Smidig, i dess knä han leker, 
gömmer väl sin klo så vass, 
och den runda armen smeker 
med sin svarta sammetstass. 

Se! den friska purpurrosen 
bjuder flickan honom då; 
han förlägen vänder nosen, 
kan dess vällukt ej förstå. 

Flickan än en gång försöker, 
bjuder mognat smultronbär; 
kattens oro blott sig öker, 
han vill slippa allt det där. 

Osedd bakom dem sig smyger 
sakta gamle Farbror då; 
ur hans stora pipa flyger 
röken, virvlande och blå. 

Barnets änglahuvud blickar 
ur de lätta skyar fram; 
hon åt Farbror vänlig nickar, 
ropar leende: "Fy skam!" 

Men han svarar: "Ja, ni fela 
lika mycket båda två: 
du kan ej min njutning dela, 
kisse kan ej din förstå."

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar