"Nu komma vi igen för att dricka..."
hjärtat, som jag har, att suga på!
Fly er kan jag ej, om än jag beder.
Muta er, det kan jag ej ändå.
Mina ormar små,
fräsen sakta, ringlen nätta,
samsas hedersamt i måltidsro!
När jag bleknar, ser jag eder mätta
rinna hädan till ert djupa bo.
Ingen elddryck hämtar jag, som river,
för att döva vad ej dövas bör.
Svarta sanningar vid snaps jag giver,
sammanbitet vad er lystnad gör.
Mina ormar små,
fräsen sakta, stingen varligt!
Kosten räcker i en evighet.
Alla kunna få sin del försvarligt,
var och en kan nog bli blank och fet.
Fordra ej, jag skall mig kläda
i den höga smärtans törnekrans,
enkla vardagsgäster! Jag vill träda
vardagsklädd vid eder måltidsdans.
Mina ormar små,
tyst och fattig vill jag ställa
all min villighet till ert behag!
Dricken, dricken ur min röda källa,
där den sorlar under sakta slag.
Om ni matta djävulsblickar bära
eller änglaögon, ej jag vet.
Jag får endast tänka på min ära,
på min ordinära tapperhet.
Svarta ormar små,
sugen lystet, fräsen, ringlen gärna!
Jag fördrar ert vilda skick,
ser i väntan mot en stjärna,
grå men ärlig i sin lugna blick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar