har tingen två veckors skäggstubb
och över allt annat
fruktar fartygen vatten
livbojen sjönk som en sten
lågt över kajerna kretsar
de dövstumma måsarna
och över allt annat fruktar vattnet båtar
en millimeter om dagen
kryper det röda skaldjuret rosten
tungt över relingen hänger
de döda matroserna
och över allt annat
fruktar tystnaden steg
kaptenen som en gång har levat
på bryggan som en gång var brygga
vill ringa till avgång
men handen är fastlödd vid klockan
och över allt annat
fruktar stillheten uppbrott
trött som en sysslolös lyftkran
sitter däckspassagerarskelettet
med den blekta biljetten i handen
skorstenen lånar sitt öra
och över allt annat
fruktar döden sin sanning
himlen har gråa hår
hundöron och solkiga kanter
gav de bläddrande fingrarna molnen
alltid brinner ett vaxljus
i fyren som övergivits
och över allt annat
fruktar fegheten mörkret
vattnet sjunker till bottnen
och bottnen stiger till ytan
slemmet tror att det lever
grönt kring propellrar och trossar
och över allt annat
fruktar spegeln ett ansikte
o denna hamn utan dimmor
o fartyg som bävar för vatten
o tid utan mörker och dagsljus
o äventyr som förruttnar
o väldiga spottkopp för gud
över allt annat
fruktar resenärerna resan
över allt annat
fruktar kyssen läpparna
över allt annat
fruktar vattnet vågen
över allt annat
fruktar molnet vinden
över allt annat
fruktar döden rörelsen
o väldiga spottkopp för gud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar