Min unga älskade kastar opp
och stönar: "Gå! Håll dej borta från mej!"
Det skakar i hennes mjuka kropp.
Å, om min kärlek blott kunde nå dej!
Din gula svett på din panna står
och glanslöst klistrar mot den ditt hår,
där annars ljuset i böljor går
som av en gloria från dej.
Från första gången ditt motstånd brast,
för att du hörde ditt hjärta kalla,
så du i väntande tärningskast
kyss efter kyss på min mun lät falla,
fram till den natt då beslutsamt kåt
du drog mej ner i din längtans båt,
mej seglade genom fröjd och gråt
högt ovan stjärnorna alla
- så djupt jag älskat dej, flickan min,
och stolt dej kallat min lilla fruga,
för talets silverklang, tankens vin,
för kroppens skönhet jag vill mej buga.
Men aldrig slets jag så helt itu
av ömhet för dej som nu, som nu,
då spyblek, dyster och däven du
mej jagar ut från din stuga.
Vår lyckas levande stjärna får
i lönn du under ditt bälte bära,
Med allt ditt kval, ja, din ångest svår,
du evighet i ditt liv ska nära.
Förutan kamp eller nederlag
ska ingen vinna sin segers dag.
O krigarinna för livets sak!
Dej vill jag älska och ära.
(Övers. A.H. 12/3 2023)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar