Glömmer du alldeles bort vad du har:
Frälsarens vänskap,
nåd och gemenskap -
ännu han lever, densamme han var!
Stanna och vakna, tänk vad du haver,
icke i dig, men i Frälsaren kär!
Ren och rättfärdig,
himmelen värdig,
icke i dig, men i honom du är!
Mitt under syndens dagliga plåga
du dock en evig rättfärdighet har.
Kristus allena
tvagit oss rena -
pris vare Lammet, som synderna bar!
Fastän du ej kan känna och se det,
fast du är syndig och skröplig, likväl
Kristus har köpt dig,
tvagit och döpt dig,
bär och bevarar ock ännu din själ.
Gud är i Kristus ännu din Fader,
Sonen är ännu din Broder som dog,
trofaste Anden
ännu vid handen
städse dig leder - är detta ej nog?
O vilka under helgonen äro,
äro så saliga, sucka så tungt,
äro så höga,
se det så föga,
äro i borgen, men sällan ha lugnt!
Vandra i trone, se honom icke,
detta är regeln, det bliver därvid.
Korta minuter
känslan åtnjuter
vad vi i sanning dock äga alltid.
Upp då ur dvalan, ängsliga hjärta!
Glöm icke alldeles bort vad du har!
Även den timma
tjockaste dimma
solen fördöljer, är solen dock kvar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar