vid påsk dessutom Tvivlaren.
Att Jesus skulle dödas då,
det var han ändå säker på.
"Vi går väl dit och dör vi med",
sa han och gav ett klart besked
om vem som var hans bäste vän,
om Herren Jesus, Mästaren.
Men först fick han och andra se
hur Lasaros blev levande.
Det där gav nåt att tänka på:
kan döda redan här uppstå?
"Nu går jag dit ni vägen vet!"
sa Jesus; Tomas motsa det:
"Vi vet inte vart du ska gå,
hur kan vi veta vägen då?"
"Jag är ju Vägen, Sanningen
och Livet själv," sa Mästaren,
"och därför kommer ingen sej
till Fadern utom genom mej."
När Jesus korsfästes och dog,
hans bästa män till flykten tog.
Av stackars Tvillingtomas var
det inte mycket som fanns kvar.
Han var så säker: allt var slut,
man kunde knappt få honom ut.
Att Jesus uppstått sa man ju,
men Tomas trodde inte nu.
"Jag tror det aldrig utan att
se kroppen de i graven satt
och sticka fingret i hans sår,
min hand i sidan om det går!"
Fast nästa gång var Tomas där,
när Jesus sa: "Kom, känn nu här
och tvivla inte utan tro!"
"Min Herre och min Gud! - jag tror."
"Då du har sett mej tror du så",
det säger Herren Jesus då,
"men saliga är alla de
som tror mitt ord utan att se!"
När Petrus gav dem chansen sen,
tog Tomas och fem andra den.
"Vi fiskar med dej!" sa de glatt,
men inget fick de denna natt.
"Lägg ut till höger, ska ni få!"
sa Jesus själv som kommit då.
De trodde nu utan att se,
fick fiskar hundrafemtitre!
S:t Tomas blev apostel sen,
for ända bort till Indien.
Hans kamp var inte oavgjord,
han gick i tro på Herrens ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar