måndag 19 december 2022

Franzén 250 år: Modern vid vaggan

















Vyss! Vyss! 
Mamma sjunger och barnet lyss.
Vyss! vyss! 
Pärlan ligger i blommans barm, 
barnet vilar på mammas arm. 
Akta, lilla ärla, 
spill ej blommans pärla. 
Stilla, katt, och tyst, du hund: 
barnet sova vill en stund. 

Vyss! vyss! 
Barnet tystnar vid mammas kyss. 
Vyss! vyss! 
Blomman sluter sin knopp igen: 
barnet gör så med ögonen, 
tittar skälmen åter? 
Snäll, som dock ej gråter! 
Liten vill i vaggan ner: 
mamma där på honom ser. 

Vyss! vyss! 
Mamma sjunger och barnet lyss. 
Vyss! vyss!
Fågeln ligger så trygg i bo: 
liten får i sin vagga ro, 
bryr sig ej om Påven, 
eller Kejsarhoven. 
Under mammas hand och sång,
går hans värld sin tysta gång. 

Vyss! vyss! 
Sakta! — barnet har somnat nyss. 
Vyss! vyss! 
Ack! vad sover där, än i knopp? 
Blinda lustar, bedragna hopp! 
Göms en mask där redan, 
som där herrskar sedan, 
fläckar blomman, frukten stör, 
sorg av all min glädje gör! 

Vyss! vyss! 
Barnet sover och mamma lyss. 
Vyss! vyss! 
Ingen skall dig fördärva här: 
modershjärtat är dig så när.
Snart får fågeln vingar, 
Fjärran från mig svingar. 
Vet jag, vart han flyger ut ut: 
var han hamna skall till slut? 

Vyss! vyss! 
Sov, och vakna vid mammas kyss. 
Vyss! vyss! 
Sorglös sove din oskuld än: 
modersögat är över den. 
En gång, när du vaknar 
och dess omsorg saknar, 
blicka då med tro och hopp 
mot ett Fadersöga opp!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar