det första som jag såg,
när gamla Englands kust blev klar
i tunga dimmors tåg.
Och när i storm vi vaggade
på höjden av Dundee -
o, hela havet blev en stepp
med karavaner utav skepp,
och hela landet flaggade
med idog industri.
Och det vart natt och stormen dog
i gryningsdämpat ljus.
Längs kustens mörka linje drog
ett diadem av ljus.
Och alla fyrar blinkade
med iver vitt och rött,
och långt till havs i svart Atlant
lanternor lyste grönt och grant,
och ångbåtsrökar vinkade
till väktarna: Väl mött!
Från hamnupplag och flottstation
och varv och docka strök
en uppsång av en stor nation
i prima stenkolsrök.
Från gnistantenner ljungade
de budskap, England gav
små trägna tramps med last av kol
och varje världens redd som mål,
och dem som hemåt gungade
från sju betvungna hav.
Min flagga glider vördsamt ned
till dina skalders pris.
För Scott, som brittiskt ordkarg stred
till döds i polens is.
Åt alla världsomfararna
min vandrarhälsning god!
Ty om jag än har hårda ord
om bulldoggsskor på bänk och bord,
de vårdslöst strama karlarna
ha också doggars mod!
Ett folk av trilsket tappra män
med stål i långa ben -
det har en marschväg högre än
mamsellernas vid Seine!
Ett folk av djärva röjare
en annan världsbild har
än en parisisk demimonde
med Place de la Nation som fond,
och snikna vinfältsplöjare
i dalen vid Loire.
En okänd skald ur ringa folk
med sång dig ropar an:
Om rätt du vill, är du vår tolk
och världens frälserman.
De små försagda länderna
se ivrigt mot din strand - -
Blås glöd i dina prima kol
och lägg dem på den huvudskål,
som sprider nöd bland fränderna
och ont i eget land!
En lyftkran och ett fyrtorn var
det första som jag såg,
när gamla Englands kust blev klar
i tunga dimmors tåg.
Och när till havs vi vaggade
med landet akterut -
o, som ett löfte sken en båk
kring sparsamt stjärnbelysta stråk,
och skorstensskogen flaggade
längs kusten till salut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar