Mitt liv är i skugga begravet.
Vem mätte ut åt mig mina kval?
De äro såsom sanden i havet.
Solen förer du ut ur dess hus -
hon fröjdar sig såsom en hjälte;
sjustjärnan kläder du i skrud av ljus
och binder Orions bälte.
Men mänskans natt gör du på tårar rik,
henne kläder du i skrud av smärta,
hennes dag är en långsträckt skugga lik,
som ett slaget gräs hennes hjärta.
Bäddar du snart i det tysta min säng?
Ej vacklar min själ inför döden!
Herre, för mig till en grön äng
och till levande vattuflöden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar