över vidder gula av mogna kärvar;
fälten sova tunga av säd i nattens
rinnande månflod.
Täta skylar bada i silverdimma,
axen rassla vita av dagg och mognad,
blanka droppar sila från skurna strån likt
gyllene honung.
Himlen skälver, smäktande blek av strålljus,
luften genomströmmas av töcknigt strålljus,
genomströmmas mäktigt av sädens doft och
syrsornas lockrop.
Jorden häves, fruktsam och stor mot himlen,
strödd med ax och drucken av nattens vällukt
ler den daggbegjuten i dröm mot rymdens
lyftade skära.
Man och kvinna gå under skördens måne,
andas tungt, betagna av lust och vemod.
Övermäktigt sjunka de ned mot markens
mognade kärvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar