stolt dåd på österns hav är oförstådd,
där runt det forna havsbehärskarsätet
lagunen strös av stjärnors vita sådd.
Den täljer ej, hur dogers bud förmätet
bars haven runt, när än sken ouppnådd
Venedigs glans. På marmormajestätet
höggs skriften in av män från Svithiod.
I vanmakt slumrar Marcusrepubliken.
Men till det lugn, där svagt, som vågmusiken
i snäckan, tonar kvar dess äras tid,
når storm och svärdslarm in från sjunkna riken
—
med Herses namn — »en bonde god i Viken,
som vida for, vann guld och föll i strid.»
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar