av Dublin och Northumberland: — »Ej så,
I munkar! Rädens ej! Ty böjd och grå
bär kungen ej mer sköld för krigarskaran.
Han är nu trött och frusen. Knappt fördrar han
sin brynjas järn, och det är tungt att gå.
Här vill han bli — bo varmt och höra på
god sång och sköna underverks förklaran.»
—
»Vår gård är ren, o kung. Blott de bebo den,
som ära Gud. Vill du gå ned i floden
till dop och rening? Så vi alla gjort.»
—
»Det vill jag, barn; det provet syns ej stort.»
—
»Så blir du Guds.» — »Gott. Jag är säd av Oden.
Tryggt för min väg, trots Gud, till Valhalls port.» —
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar