och ugglan hörs hoa i natten nu
och högst upp på stegen längst upp på taket
man höra sen kan både kattherr och fru.
Det våras, det knoppas, det rörs ibland träden
och kvicksilvret flyttar sig över noll.
En del utav bönderna rör om i säden,
man glömmer snart filtar och pälsar med fåll.
O ljuvliga vårvind som smyger bland bergen
och värmer sen stenfrusna ishjärtan opp.
Det börjar väl synas så smått uppå färgen
att bildas det skall både blad och knopp.
En kråka hörs tona, men ack, vilket läte -
det gör väl detsamma så här nu på vår´n.
Tänk då på skatan, det simpla beläte,
som stjäl både silvret och guldet på går´n!
J L Rönnberg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar