Nu börjar tiden på var till sin gärning mana
och vill en öppen väg för alla sysslor bana;
ty vintren fick rätt nu sitt våta avskedspass,
och allt sitt hindertyg det tog han på sitt lass.
Nu är en rustetid; ty Mars begynner svärma
och vill med sitt rumor visst efter åskan härma;
han rännar hit och dit, han både läs och svär,
han ropar: Bussar upp, upp bussar till gevär.
Han sprutar eld och blixt och rök! av all förmåga,
att världen står därav nu snart i ljusan låga,
den lågan släcks ej ut av någon vattuflod,
men (huj! jag rys därvid) av bara mänskoblod.
Nu är en hjälpetid, då vi var annan hjälpa
med bön, med gods, med liv mot dem oss vilja stjälpa;
ty må man säkert tro, att Gud oss hjälpa vill,
och hjälpe sen Sanct’ Nils den honom liter till.
Nu är en fröjdetid, nu börjar fiskar spritta,
nu börjar gräset fram ur dystra dvalan titta,
evart ut örat hör, evart ut ögat ser
all ting i glädje mys och ganska ljuvligt 1er.
nu tirlar lärkjan opp, nu hörs steglitsens zittra,
den klara nachtigal är bäst vid fluten van,
rördrummen svarar på grova dulcian.
Och har man någon lust till instrument, som skärra,
så kan en lustig broms på basviolen snärra;
att lulla sig till sömns av bimusiken söt,
tar bonden för konfekt uppå sin middagsgröt.
Nu är en gästebodstid; det vill sig genast röja,
ty gamla mor klätt på sin gröna helgdagströja,
hon bäddar brudesäng åt sina barn på slös;
ty hela kullen går på friarstaten lös.
Nu är en kärlekstid, då djur och fåglar gilla,
och bju var annan till en såt och kärlek vilja;
de föra fram så nätt sitt älskogsfulla språk,
om jag dem härma vill, så kommer jag i bråk.
Jag kan mig ej förstå på orrens slappertyska,
Gud vet, vad trasten vill, jag tror han talar ryska;
likväl så ser man, mor hon nalkas tätt till far,
så är väl talet mörkt, men meningen är klar.
Nu är en kärleks tid, dock må här ingen tänka,
att jag kan allom nu fritt lov till giftas skänka;
jag vet att mången går i otid allt för när,
och vet ej ord utav förr än han halvgift är.
Herr SPARMAN säger väl, en fästemö behöver
ha ett och tjugu år, och mannen sju däröver;
men si: Han säger straxt, ett mindre eller mer
det är en ting, varpå man ej så noga ser.
När man har bröd i hand, när man har Gud i hågen,
just då, och intet förr, är man till giftas mogen.
Så aktas ock en sed, som ålderdomen gav,
att när två äro sams, så slås den tredje av.
Då kärlek nu har fått, den tid han kan behöva,
så plägar han jämväl dem han vill älska, pröva;
Här vid har fordomdags som man av sagor ser
de gamla Götar haft ett särdeles maner.
Ty när nå’n ungkarl kom och ville jungfru fästa
hos ärbart, vackert folk, där något var till bästa,
så gåvo de sig först med karlen väl i snack,
sen när han blev bekant så skullen spela schack.
På det de måtte rätt få leta ut hans sinne
och vad han eljest väl, kanske, tort hållit inne;
ty dum- och yppighet, harm, nit och andre fel,
ja, rik- och fattigdom plä röja sig i spel.
En sådan prövosten höllts då för friar ’ n nödig,
och höll han där på prov, så var han sextonlödig.
Men nu i denna tid är världen allt för klok
och skyler felen med en fariseisk dok.
Dock kan oss nu på prov ej mer än fordom brista,
på vilka likväl ej behövs att ge nå ’ n lista.
Jag menar det är nog att dygden spörs i by,
och man med ringa konst kan skilja guld frå bly.
Herr Brudgum, I ha fått det man er gärna unnar,
en vän, som har det lov av alla frommas munnar,
att hon är rik av vett, av tukt och ärbarhet,
så att här syns att dygd är kärlekens magnet.
Till lycka! Jungfru Brud, som väl ha övervägat,
att hjärtat givs åt den, som bäst är värd att ägat;
vad kan jag önska mer, än när jag vunnit har
den mig förnöja kan i alla mina dar?
Så läte himlen nu er lycka stadigt grönskas;
och bära mera gott, än av min mun kan önskas;
att hon må alltid stå som friska lagerblad
till dess I kunna nå er sällhets högsta grad.
Gåta
När tu ä blivna ett , så blir snart tre av tu,
när fyra komma bort bli tre igen av sju.
Men vilket är nu mest? de sju de ä väl flera?
Dock nekar ingen att de tre ju äro mera.
Säg vad det är för tre som bli utav de tu?
Säg vad det är för tre som bli utav de sju?
Svar
När jungfru bliver fru, så bliva tre av sju.
När jungfru bliver mor, så bliva tre av tu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar