sin sommar förbereder,
du ber din sista morgonbön
och lämnar din kateder.
Din förskrift stryks och du tar ner
din sista plansch från kroken,
och tuppen värper aldrig mer
för dina barn i boken.
Nu får du längre lov än förr
och slipper klockan passa.
Ej mera utanför din dörr
små barnskor skola tassa.
Här har du sett ett ändlöst led
av händer ivrigt vifta.
De första barn du läste med
ha länge varit gifta.
Din första klass i morse kom
som målsman för din sista,
examensklädd och ängslig om
i vett den skulle brista.
Jag vet, att du skall sakna de
små väskorna och skrinen
och alla som lärt abc
med viktighet i minen.
Du har ändå en tröst som få
i saknans gråa stunder:
Du fyllde världen för de små
med tecken och med under.
Ty allt vi hålla särskilt kärt
och högt i livsarbetet -
vad vore det, om ingen lärt
de lärde alfabetet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar