Ack, han blir väl kry igen.
Men jag anade nog, att där stod en strid
mellan döden och dig, min vän.
Man vill inte störa och bli till besvär.
Han kanske är trött och slö.
Och det känns så förargligt att komma så där,
som ville man säga adjö.
Jag stod svartklädd och tyst i dag och såg ner
på en kista djupt i en grav.
Så får jag då aldrig träffa dig mer.
Jag fick inte tid, det blev aldrig av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar