den lögnen: Han var god och ren.
Nej - somt var sant och somt var sken.
Profeten själv, som hög och vred
på tidens ömklighet slog ned -
det var emot sig själv han stred.
Ty mänskan är ett skröpligt ting -
hur orkeslös hon vandrar kring
i evighetens gyllne ring!
Ja, mänskan är en uselhet.
Visst bär hon gudars hemlighet,
men bor i ont, fast gott hon vet.
Vad därför bäst om fallen man
till eftermäle sägas kan,
det är: Han stred och led och brann.
Och svek han ej? - Han ville nå
sitt mål. Ack, tusen gånger så
han föll men reste sig ändå!
R Jändel:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar