Mitt hjärta i Höglandet dväljs, men ej här

Mitt hjärta i Höglandet dväljs, men ej här, 

i Höglandet jakten så lockande är, 

där jagar det rådjur bland skogarnas snår — 

i Höglandet dväljs det, varthän jag än går. 

Farväl du mitt Högland, farväl du min nord, 

du tapperhets vagga, du älskade jord! 

Varthän jag än vandrar, varthän det än bär, 

blir Höglandets kulle för evigt mig kär. 

Farväl då ni klippor betäckta med snö, 

ni grönskande dalar, du djupblåa sjö; 

farväl då ni skogar på stupande brant, 

ni brusande strömmar vid klippornas kant! 

Mitt hjärta i Höglandet dväljs, men ej här; 

i Höglandet jakten så lockande är, 

där jagar det rådjur bland skogarnas snår — 

i Höglandet dväljs det, varthän jag än går.

R Burns: