Kristi Himmelsfärdsdag det var.
Det ringde till gudstjänst. Han lyfte sitt huvud.
Hans ansikte redan inseglet bar.
"Varför sitter du här i mörkret?
Det ringde ju." - Rösten var nästan slut.
Det ringde ju." - Rösten var nästan slut.
"Gå du och sjung." - Och sedan sjönk han
åter i dvala som förut.
"Gå du och sjung." - Då gick jag icke,
o, men nu, men nu vill jag gå!
Nu du är ju ej längre i mörkret,
plågad och dödstrött, far, som då.
"Gå du och sjung." Det ordet, det ordet
såsom ett heligt uppdrag jag tar,
såsom en vigning ifrån ditt sista. -
Din hand på mitt huvud jag känner, far!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar