jag satt invid min kanna,
ocb gyllne lockar mot min barm
då lutade min Anna.
Ej juden förr i öknens sand
så livade hans manna,
som mig de heta kyssars brand
jag växlade med Anna.
O kung, att styra världar gå
från Indus till Savanna!
Låt mig i ro blott famna få
min smidigt veka Anna.
Med edra lysande behag
furstinnor stolta, granna!
Jag föga aktar eder — jag
ju smekas får med Anna.
Bort med din prakt, o dagens Gnd!
Bort med ditt ljus, Diana!
Du stjäma, hölj i natt din skrud,
jag är ju hos min Anna!
Kom svarta natt, dröj evigt här!
Må dagen fjärran stanna!
Kom, ängel, mig beskriva lär
all, all min fröjd med Anna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar