tomt är allt, och trött jag går.
- Bladen susa, månen glänser,
aldrig lyckans timme slår.
Hopplös saknad blev min lott,
bild och sken och skugga blott.
Mållöst inom drömmens gränser
har mitt bleka liv förgått.
Nu är kvällen djup och ren,
daggen höljet gräs och gren,
och som förr jag andas åter
liljedoft i kvällens sken.
Nu är sorgens timma här,
tung av armodsfullt begär.
- Bladen sova, brunnen gråter:
lycklig den, som älskad är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar