ett släkte, för länge sen stupat,
och furstar och adel, som okänd passad
fördrivit till glömskans tigande stad,
där seklerna gåtan fördjupat.
Det slog för en stund från en sjunken tid
en klang från förstummade munnar,
ett dallrande eko av älskog och strid,
av krämares handel och odlares id
och röster vid tullar och brunnar!
Historiens drama av prakt och av blod
gestaltades åter på scenen:
den kärlek som såldes, den tro som bestod,
den lycka som svek, det odödliga mod,
Iskariots snara kring grenen!
Där klingade tärning, där stämdes fiol,
där smattrade kröningsfanfarer,
men svindlande snabbt det hette: "I fjol..."
Och städerna brunno, och blodröd sol
såg riket bli rov för barbarer!
O stolte och mäktige myntslagne män,
i silverne prägling I dröjen,
men själva I hastat till stoftet igen,
där minnet berövats krona och vän
i ron bortom tårar och löjen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar